I denna jordkula har en ogift kvinna, Dama Gummesdotter, bott.
Dama var född 1833, dotter till Gumme Månsson Hök, båtsman för Bosgård i Sankt Sigfrids socken.
Dama hade ett handikapp. Hennes kroppsliga skavank bestod av en skadad höft och hon kunde endast med svårighet förflytta sig.
I Kaxgärde bodde familjen Hök först på den s.k. Hökalyckan, men efter föräldrarnas död flyttade Dama till jordkulan här i Halltorp.
Jordkulan var nedgrävd i backsluttningen, hade bara ett enda rum med måtten 3,85 x 4,25 m. Tre väggar var byggda av sten, den 4:e, en långvägg mot bygatan, var byggd av trä. I träväggen var den tvådelade dörren placerad och över denna ett litet fönster. Ytterligare ett fönster satt på den motsatta långväggen, mot backsluttningen.
Till höger i inre hörnet fanns en spis och innanför dörren, till höger stod en skänk. Mellan skänken och spisen stod Damas säng och ovanför denna fanns en bokhylla. Till vänster, innanför dörren, stod en liten byrå och framför den en brits. I rummets mitt stod ett bord.
Dama startade en skola för traktens barn i jordkulan. Hennes lön var in natura och barnen fick också hjälpa till.
Hon var varmt religiös och kunde hon få skjuts till kyrkan var hon mycket kyrksam. Sommartid anordnade hon gudstjänster utomhus i backen bortom jordkulan och då deltog inte bara sockenprästen utan även präster från andra församlingar. Då kom alltid mycket folk, som förutom gudstjänsterna kunde besöka och beundra grannens, Stor-Kalle, trädgård. Den handikappade Dama behövde hjälp och hon anställde en piga, Ida, som kom från Brokagärde i Madesjö. Ida hjälpte Dama med de husliga göromålen och då Dama skulle göra kortare utfärder blev hon dragen av Ida på en "schäs".
Den sista tiden av sitt liv vistades Höka-Dama på socknens fattiggård Halltorp och hon dog där 1914-10-31. Det är inte känt om Ida därefter bodde kvar i jordkulan och någon annan bostad är inte heller känd. Ida levde dock till i slutet av 1920-talet.
